CAPOEIRA SEM FRONTEIRAS

Capoeira utan gränser

Professor Dodô (från Rio de Janeiro ) berättar... om hans förhållande till Capoeira
Jag började med Capoeira för att hitta mina rötter, för att kunna identifiera mig med mitt land och min kultur. Capoeira är för mig en livsstil som öppnar portarna till världen och kulturellt utbyte. Jag började träna för 20 år sedan[numera 25 år sedan], då det fanns fortfarande fördomar mot Capoeira och det var en svår period.
1985 började jag träna med Boneco fram till 1990. Därefter tränade jag ensam fram till 1992, då jag började med Mestre Camisa. Jag kom i kontakt med honom genom min bror som var hans elev.

... om hans tid i Europa
Jag kom till Europa 1988. Då var jag i Tyskland i 3 år och därefter flyttade jag till Frankrike (Strasburg) där jag startade en grupp för vilken jag forfarande står som huvudtränare. 1993 flyttade jag till Sverige och startade en grupp i Göteborg.

... om Göteborgsgruppens föflutna, nutid och framtid
Då jag kom 1993, fanns det ett gäng olika capoeirister som träffades för att träna men de hade ingen grupp, så att starta en grupp blev min uppgift. Efter hårt arbete har gruppen etablerat fasta rötter i Göteborg och spridits vidare till Mölndal, Umeå, Luleå, Jönköping, Halmstad, Borås.
Min dröm är att Capoeira ska spridas på ett professionellt sätt i Sverige.
Jag vill att mina elever ska bli professionella capoerister och ska hjälpa till att sprida Capoeiran i alla miljöer, speciellt i skolor och i kulturella sammanhang. Min vilja är att akademin alltid förblir Capoeiras samlingsplats, där alla känner en familjerelation till varandra.

Professor Dodô har undervisat capoeira i Göteborg sedan 1993. Länge hade Dodô en akademi i Kungsten och hans elever har grupper i Mölndal, Halmstad, Borås, Jönköping, Luleå och Umeå. Dodô har arrangerat Abadá-Capoeira EM i Göteborg 2002 och 2003 har han ärats med senior världsmästartiteln i Rio de Janeiro under Capoeira VM.

... om första platsen på VM 2003 i senior kategori (40 + ... Dodô var bara 42!)
Att bli världsmästare i min kategori gav mig erkännande för mitt arbete. Det är också viktigt ur den synpunkten att det hjälper mina elever inse att man aldrig slutar lära sig nya saker inom Capoeira. Även jag har en lång väg att gå och mycket att lära mig, men alla har en chans om man tränar med hjärtat.

Capoeiras historia

Capoeira föds av ett uttryck för Brasiliens afrikanska slavars kultur. I denna ursprungliga capoeira fann slavarna skönhet och frihet, rörelse och dans. Till slut utvecklades detta till en möjlighet att kämpa mot förtryckarna utan vapen, eftersom slavarna var hänvisade enbart till sina kroppar.

Under frihetsrörelsen lyckades många rymma och samlas runt om i djungeln där de organiserade sig i så kallade quilimbos, små självstyrande grupper där allting fördelades solidariskt. Capoeiran levde här vidare som en del av livet både till vardag och fest. När slavarna tillslut fick sin frihet följde capoeiran med dem ut i det brasilianska samhället. När den väl hade förflyttats från sitt kulturella ursprung började capoeiran degenereras - från en hyllning av frihet och befrielse till en grym och blodig form av gatuslagsmål. Det dröjde inte länge förrän myndigheterna förbjöd capoeira. Bara att känna till capoeira blev ett brott. På grund av detta officiella förtryck glömdes capoeiran bort eller förföll i vanskötsel i de flesta brasilianska städer.

Det var bara i Bahia som capoeiran hölls vid liv och det var härifrån den skulle komma att återfödas. I början av nittonhundratalet blev capoeiran räddad nästan uteslutande av en enda man: Mestre Bimba. Efter att en grupp av utländska diplomater blivit imponerade av en capoeirauppvisning av Bimba och hans studenter, beslöt den brasilianska regeringen tillslut att erkänna capoeira som ett unikt inhemskt kulturarv som bör beskyddas och bevaras.

Mestre Bimba öppnade den första legala capoeira-akademin 1932 och försökte samtidigt att göra capoeiran mer "legitim". Han utvecklade en ny stil som kom att kallas Regional. Denna stil strukturerade capoeiran - bland annat introducerade Bimba ett system av färgade rep (corda) kring midjan, som tecken på studenternas olika kunskaper och förmågor. Samtidigt som Regional spred sig, kände en grupp utövare av en äldre stil inom capoeira, som kallas Angola, att en väsentlig del av capoeiran gick förlorad. Enligt dem höll capoeira på att förlora sina rötter och kopplingar till det förflutna genom att man för mycket betonade sport- och motionsaspekterna av konsten. De lyfte istället fram musiken, sångerna och de lekfulla rörelserna. En senare generation capoeiristas har kombinerat Capoeira Regional och Capoeira Angola och det är i mötet mellan dessa båda discipliner som capoeiran fortsätter att utvecklas än idag.